tisdag 24 juli 2012

Berg har inga rötter/Manne Fagerlind


Ett nytt språk har upptäckts, har börjat talas. Först är jag tveksam till det, men allt eftersom jag hör det, läser det så växer språket och blir självklart. Det förklarar och berikar karaktärerna i boken. Det ger handlingen en skärpa och ett tilltal som tar tag i en när man läser.
Mycket kan man tycka om karaktärerna, personerna i boken. Men det som jag mest av allt blir tagen av är det direkta tilltalet, nästan oharmoniskt i mellan åt. Sådär oharmoniskt som livet självt kan vara.
” I en berättelse som kryper under huden utforskar debutanten Manne Fagerlind vad som händer med en människa som drabbas av en obotlig sjukdom.” (adlibris.com)

Betyg: 4/5

1 kommentar:

  1. Missade helt den här recensionen när du skrev den. Tack! Kul att du verkar uppskatta boken.

    SvaraRadera